Sorg

Jag är så otroligt ledsen!
Hugo som vi har varit extramatte/husse för det senaste året är väldigt sjuk i cancer och kommer antagligen inte att vara med oss så mkt längre till. Vi fick reda på detta igår då Josefine talade om det för mig. Hon har inte velat säga något tidigare då hon själv har varit så ledsen och inte ville att vi skulle visa vår sorg inför Hugo.
Om några dagar åker hon hem till Gotland för att fira jul och beroende på hur det utvecklas så kanske Hugo inte kommer med henne tillbaka utan får somna in där. Därför frågade Josefine om vi ville ha honom några dagar innan de åker så att vi får möjlighet att ta farväl. Och det ville vi ju såklart jättegärna. Även ifall det gör otroligt ont...
Jag hämtade honom igår och idag har jag jobbat hemifrån så att vi kan vara med varandra. Vi har varit ute i Änggårdsbergen som vi brukar och legat och myst i soffan. Han har varit pigg och som vanligt idag. Men i helgen var han jättesjuk och kräktes hela tiden då cancern har spridigt sig till magen.
På nåt sätt så tar man för givet att dessa underbara varelser ska vara med oss för alltid. Men så är det ju inte... Och det är så fruktansvärt när dom försvinner. Men vi visar ingen sorg inför Hugo då han är väldigt känslig för sinnesstämningar. Gråta kan vi göra när han inte ser...
Vi är väldigt tacksamma att Josefine låter oss vara med honom en tid innan dom åker. Som jag har skrivit tidigare så är Hugo anledningen till att vi vill ha hund och Rhodesian Ridgeback då han är helt underbar. Vi älskar honom och känner otroligt mkt för Josefine som kommer att mista en stor kärlek i sitt liv. Hon har underbara Victor som är Hugos kompis och han kommer att vara en stor tröst. Men det kommer att bli tomt...

Nu ska jag ta en kvällspromenad med Hugo och sen ska han få sova i vår säng vilket han älskar.