Ta det lugnt för sjutton!

Nu är julen över och det har varit skönt med ledighet. Vi har tagit det väldigt lugnt och tagit igen oss, något som har varit behövligt. Sen jag startade företaget i februari så har jag bara haft en vecka ledigt. Visst har jag kunnat ta ledigt en tisdagförmiddag för att åka och bada under sommaren eller dra iväg och handla julkappar när alla andra jobbar. Men då alltid med tanken i bakhuvudet att jag borde jobba istället. Jag har lite svårt att slappna av och bara låta mig vara ledig. Men det jobbar jag på och jag blir sakta men säkert bättre. Ibland måste den där tösen i mig med duktig-flicka-komplex få sig en liten tillsägelse att det faktiskt är helt om att ta det lite lugnt.
Och det har jag varit duktig på under julen...

En annan stor förändring är att Johnny och jag har bestämt oss för att gifta oss i augusti. Tjoho!

Sorg

Jag är så otroligt ledsen!
Hugo som vi har varit extramatte/husse för det senaste året är väldigt sjuk i cancer och kommer antagligen inte att vara med oss så mkt längre till. Vi fick reda på detta igår då Josefine talade om det för mig. Hon har inte velat säga något tidigare då hon själv har varit så ledsen och inte ville att vi skulle visa vår sorg inför Hugo.
Om några dagar åker hon hem till Gotland för att fira jul och beroende på hur det utvecklas så kanske Hugo inte kommer med henne tillbaka utan får somna in där. Därför frågade Josefine om vi ville ha honom några dagar innan de åker så att vi får möjlighet att ta farväl. Och det ville vi ju såklart jättegärna. Även ifall det gör otroligt ont...
Jag hämtade honom igår och idag har jag jobbat hemifrån så att vi kan vara med varandra. Vi har varit ute i Änggårdsbergen som vi brukar och legat och myst i soffan. Han har varit pigg och som vanligt idag. Men i helgen var han jättesjuk och kräktes hela tiden då cancern har spridigt sig till magen.
På nåt sätt så tar man för givet att dessa underbara varelser ska vara med oss för alltid. Men så är det ju inte... Och det är så fruktansvärt när dom försvinner. Men vi visar ingen sorg inför Hugo då han är väldigt känslig för sinnesstämningar. Gråta kan vi göra när han inte ser...
Vi är väldigt tacksamma att Josefine låter oss vara med honom en tid innan dom åker. Som jag har skrivit tidigare så är Hugo anledningen till att vi vill ha hund och Rhodesian Ridgeback då han är helt underbar. Vi älskar honom och känner otroligt mkt för Josefine som kommer att mista en stor kärlek i sitt liv. Hon har underbara Victor som är Hugos kompis och han kommer att vara en stor tröst. Men det kommer att bli tomt...

Nu ska jag ta en kvällspromenad med Hugo och sen ska han få sova i vår säng vilket han älskar.

Gothia Towers

Idag var jag och åt lunch med supertrevliga Maj som är eventansvarig på Gothia Towers. Alltid lika trevlig att sitta på Heaven 23, äta gott och titta ut över stan. Vi pratade om de fantastiska ombyggnationer dom ska göra (inte bara ett tredje torn utan så mycket mer), resor, hundar och framtida samarbeten. Spännande!

Nedräkning

Nu börjar det sakta men säkert lugna ner sig lite innan jul. Igår avslutade jag Arkadens julkampanj och inför den här veckan har jag lite att göra i Kompassen. Sedan i våras så är That´s Wonderful eventpartner för Vasakronan (fd. Ap Fastigheter) och det är hur kul som helst. En månad efter att jag hade startat företaget blev jag kontaktad av dom och de undrade om jag ville göra Kompassens modevisning. Och efter det har det bara rullat på...
Senare i veckan ska jag träffa Susanna som är centrumledare och prata om allt kul vi ska hitta på till våren i de båda husen.

I väntans tider

Vi har i sju månader väntat på vår valp och idag har mor och far hund parats. Så förhoppningsvis föds vår lilla Nero i februari och april kommer han till oss. Vi har blivit helt förälskade i rasen Rhodesian Ridgeback efter att vi har passat vår väns ena RR Hugo mycket. Så nu läser vi hundböcker för fullt och väntar med spänning till februari när vi får träffa vår alldeles egna hund för första gången.
Mamman till vår hund heter Jamila och bor ute i Vallda och pappan heter Thanzi och finns i Danmark. Båda har många titlar och är otroligt vackra. Vi kommer inte att ställa ut men däremot vill vi tävla i lydnad. Ska bli helt underbart!
Vi har bestämt att dom två, tre första månaderna när vi har fått Nero kommer jag att arbeta hemifrån. Därefter så hoppas vi på att jag ska kunna ha honom på kontoret. Det är en tjej som är allergisk men förhoppningsvis så fungerar det då vi sitter i olika delar av kontoret. Annars så får det bli hunddagis i Änggården.

Bilden är från Finland när Jamila och Thanzi var där och tävlade. Och parades:)

Hufvudstaden

Har nyligen kommit hem efter två dagar i Sthlm. Kände att jag ville åka iväg en liten sväng så i måndags eftermiddag åkte jag upp för att hälsa på vänner och strosa på stan. Spenderade en natt hos Elin och Fredrik i Årsta och en hos Hanna på Stora Essingen. Jag gillar verkligen dom delarna av Stockholm. 50-talsarkitetur, lugnt och charmigt.
I vanlig ordning så tog jag en vända i SOFO och besökte bla Sivletto och Beyond Retro. Och idag tog jag en sväng inne i stan för att få lite inspiration på skyltningar etc. Men jag föredrar ju verkligen Söder, där är en helt annan känsla. Var även på fantastiskt snygga Grill och åt lunch med min älskade vän Jenny innan jag gick ner till Centralstation för att ta tåget hem. Jag gillar att åka tåg, tycker att det är väldigt rogivande...

Klubbdax

I fredags så körde jag min klubb för sista gången i år. Don Darlings och The Racketeers på scen, och som vanligt en jäkla massa folk. Klubben, vid namn 7 Sins på Storan har jag haft i ett och ett halv år och jag kör två gånger i månaden. I år har den blivit nominerad som bästa klubb i Nöjesguiden. Så den 30 januari är det dags för prisutdelning på Trädgårn, med största sannorlikhet så vinner någon pretantiös popklubb. Men det är kul att dom äntligen har uppmärksammat klubben då det är den som har dragit mest folk till Storan genom åren.

Ansvarsjunkie

Åh, jag blir tokig på mig själv ibland! Har alldeles för mycket saker som snurrar i huvudet och jag tenderar att ta på mig för mycket. I måndags så var jag och pratade med en coach för första gången. Känns bra att ventilera lite gällande företagandet och livet i stort. Den största anledningen till att jag tog kontakt med henne var det förstnämnda men då mitt företag är jag och det upptar i stort sätt hela mitt liv så är det ju tajt sammanflätat. Efter vad jag berättade så sa hon att jag tar ett enormt överansvar. Både i arbetet och i mitt privatliv. Jag behöver bli bättre på att verkligen vara ledig när jag är det samt att jag vill jobba på att inte oroa mig och ta ansvar för så många andra i min närvaro. Jag vill sluta oroa mig för hur det ska gå för min svärfar nu när han är änkling, hur grannen sköter sin hund och om min sambo har skickat iväg de där papperna han skulle skicka iväg. Jag upptäcker att min hjärna ständigt är på högvarv. Det hade varit grymt skönt att kunna pausa lite ibland. Får jobba på det...

Kompisar från förr

Idag har jag varit ute och ätit med min fina vän Helena. Vi var ett gäng tjejer som hängde ihop när vi gick i grundskolan och har fortfarande kontakt. Hanna, Anna och Cicci bor i Stockholm idag medans Åsa, Helena och jag är kvar i Göteborg. På många sätt är vi så olika men det är ändå väldigt roligt att träffas med jämna mellanrum. Vi försöker ses allihopa några gånger per år och vi som bor i Göteborg går ut och äter en gång i månaden. Den här gången så var Åsa sjuk men Helena och jag träffades ändå. Det blev god mat på Grill Del Mundo. Jag tycker att det är kul att ta med folk dit, dels för att jag har varit inblandad i stället men också för att min kära vän Marina Pettersson har gjort inredningen på stället och hon är så grymt duktig. Härnäst ska hon nyinreda Tranquilo.

Söndagspromenad

Det har varit en grymt trevlig dag idag. Min vän Josefine, hennes hundar och jag har varit ute vid Rådasjön och gått en riktig långpromenad. Efter det var vi på Jul i Kvarnbyn och sedan blev det glögg hemma hos Josefine.

Vi har även fått besked att vi kommer att få vår rhodisian ridgebackvalp tidigare än planerat då Jamila (tiken som ska bli mamma till den) löper redan nu. Så i mitten av februari kommer hon att få sin kull. Vi längtar!

What the fuck!

Sitter och jobbar hemma i soffan och i bakgrunden går reprisen av Idol på tv:n. Lilla barnet Johan Palm uppträder med någon målbrottsversion av grymma Learing to fly och flickorna i publiken skriker lungorna ur sig. När en tös från främre raden tas upp på scen så får hon nästan ett epilepsianfall. Läste även i tidningen att hon hade svimmat när hennes idol senare på kvällen hade åkt ut. Nu ska jag inte låta den här lilla tjejen ta en massa skit men jag blir otroligt upprörd när jag ser att könsrollerna inte har utvecklats mer. Vill inte tonårstjejer mer i livet än att få spendera varenda fredagkväll skrikandes till Idol. Jag vet i och för sig inte hur det känns att vara "kär" i en idol då jag aldrig har varit det. Visst hade jag bilder på Axl Rose, Kurt Cobain och Eddie Vedder hemma i mitt tonårsrum och jag tyckte att de var det snyggaste som fanns (smaken har utvecklats något med åren) men jag har aldrig gråtit över att jag inte får vara med dessa herrar. Jag kan förstå att flickorna skrek till Beatles och Elvis, de levererade något helt nytt och med den rådande könsordningen som var då. Men att bryta ihop till Tokio Hotel eller Johan Palm 50 år senare förstår jag inte. Det är alltid tonårsflickor som bryter ut i masshysteri när det kommer till söta killar. Jag kan inte äns föreställa mig att se ett gäng pojkar i samma ålder som tappar det totalt för att de får komma nära Alice i Idol eller The Donnas (inte alls min mening att likställa detta finfina band med Tokio Hotel, för det hade Tatu passat bättre men jag vet inte om de ryska flickorna längre är verksamma).

Har vi inte kommit längre?

Tip The Velvet

Jag spelade skivor på en ny burlesqueklubb, Tip the Velvet igår. Kul intiativ och grymt duktiga Gravity plays favorites uppträdde ihop med ett gäng andra burlesqueartister.

Gammal?

Stod och tittade mig i spegeln igår innan jag la mig och upptäcker att skuggorna under vissa kroppsdelar börjar bli lite skarpare. Och så kom jag att tänka på att jag hade skrivit "ny, ung företagare" i min beskrivning om mig själv. Så nu har jag ändra lite i den beskrivningen...:) Jag har inga större problem med att åldras och jag tror även att man flyttar med sitt ungdomliga sinne desto äldre man blir, men självklart med en viss medförd mognad. När jag gick i mellanstadiet så tyckte jag att min pappas högstadieelever var vuxna, när jag gick i högstadiet så tyckte jag att min 21-åriga kusin var mogen som tusan och när jag var 21 så trodde jag att jag skulle ha barn och vara gift när jag närmar mig 30. Nu har jag passerat 30 och känner mig fortfarande som en lite skit ibland. Så när jag är 45 (vilket känns långt bort nu) så kommer jag antagligen fortfarande känna mig väldigt liten ibland... Men jag gillar att bli äldre. Det för en viss pondus med sig och tron på mig själv ökar.

Nu ska jag snart lämna kontoret och åka till Arkaden för att ta emot varor. Personal ska packa 2000 giftbags till gästerna, de restauranger vi har som samarbetspartners ska installeras, möblemang så ut, pianist och flygel ska på plats och julstämning ska infinna sig.

Så med körschema och checklistor i högsta hugg ska jag snart slänga mig i bilen för fixa det sista.

Nybörjare...

Jag har aldrig faschinerats av bloggar. Och de jag har läst har i regel bara gjort mig irriterad på folks obotliga förmåga att särskriva och ointressanta ämnen. Men jag vet också att det finns en hel del bra bloggar, de som skriver om annat än dagens outfit, sina turer på Sturplan och hur många kilo de måste gå ner innan helgen.
Så vad ska min blogg belysa... Inget av de ovannämnda i alla fall. Jag har en längre tid klurat på att skriva en företagsdagbok där jag för min egen skull går igenom och utvärderar uppdrag jag får och genomför. Tror inte att det kommer funkar riktigt så här, men det kan ändå vara ett sätt att ventilera lite...
Det har hänt mycket och gått väldigt fort sedan jag startade företaget för mindre än ett år sen. Och det är skitroligt, men även skrämmnade ibland. Ansvaret är så stort...
Nu är det sovdax, imorgon anordnar jag ett julevent för 2000 pers i Arkaden i Göteborg så då är det ju bäst att vara utsövd.

Hepp!