Melodifestivalseländet

Igår var fantastiska Marina från Amaze och jag på Melodifestivalens genrep. Marinas syster Sofia är innehållskoordinator för festivalen och vi kollade läget. Jag tycker ju att det är ett jäkla spektakel med alla deltävlingar, dålig musik och hysterisk mediabevakning. Men jag tycker att det är otroligt roligt att se så stora produktioner på nära håll. Det vore väldigt kul att någon gång vara inblandad i den typen av arrangemang med så många delar i maskineriet.
Vi satt tillsammans med pressen och runt omkring oss så satt alla med en lap top i knät och bloggade som små tokar. Så jag tänkte att jag får väl göra detsamma...
Det som satte sig mest hos mig var en lite pojk, tror att han hette Sebastian som hade ett band bestående av ett gäng blonda tjejer som såg ut som Olsentvillingarna. Och sen var Emilia (big girl, big world-tjötlåten för en massa år sen) med och gjorde någon upptempo Lykke Li-försök som var lite svängig. Petra Mede hade evinnerligt många klädbyten men var som alltid rapp i käften och sarkastisk. Skönt med någon som kan leda spektaklet och samtidigt knäppa schlagerhysterin på näsan. Shirley Clamp och Marie Särnholt körde säkert med vindmaskinen i löshåret. Intetsägande, men antagligen framgångsrikt. Sen var de där läskiga Scotts med som jag har förstått att alla älskar. Jag är rädd för dansbandsmänniskor och passade på att köpa mer öl under tiden...
Min personliga favorit (trodde aldrig att jag skulle kunna ha en sådan i det här sammanhanget) var Caroline Af Ugglas. Hon gjorde en ballad ytters influerad av Janis Joplin, och hon gjorde det väldigt bra. Kommer inte alls gå hem hos schlagerpubliken, men jag gillade det.

Lite lätt runda på foten lämnade Marina och jag sedan Scandinavium och åkte till Kontiki och mina vänners härliga klubb Go Your Own Way där det dansades line dance. Fantastiska kontraster under kvällen...